50% finsk, 50% svensk,

Bild länk

 

Min pappa var hel finsk och min mamma är hel svensk, när jag var liten så var jag intresserad av att lära mig det finska språket, och min pappa försökte lära mig finska, men det gick inte så bra, jag lärde mig dom fula orden istället, ganska så snabbt, för det var det enda jag hörde min pappa säga mest, typ som: voi vittu, saatana perkele, haista paska, jag brukade alltid skratta när min pappa svorde, men en sak fick jag lära mig, man ska aldrig reta upp en finsk person ;) ja, det finns många fula ord att rabbla upp som jag lärde mig iallafall, resten var bara jobbigt att lära in sig, men varje gång som jag och pappa pratade med varandra i telefon så pratade jag lite finska med han, man hörde tydligt på hans röst att han var finsk, och han sa jämt han till mig och hon till min bror, hen alltså, pappa var alltid noga med att berätta om sitt hemland för oss, mest om det finska kriget, och om farmor och farfar, jag fick aldrig träffa min farmor och farfar, för farfar dog under det finska kriget, han blev ihjäl slagen och rånad, farmor dog av hjärtattack, sorgligt tycker jag, min pappa tog alltid med mig till finland när jag var liten, jag har ju 2 halv systrar i finland, den ena kan lite svenska, och den andra kan ingen svenska alls, jag skämdes väldigt mycket för mitt efternamn (Saloranta) och mitt mellan namn (Tyyne) när jag var liten, men nu när jag är äldre så bär jag mina finska namn med stolthet och en dag ska jag försöka lära mig finska lite bättre, för finska språket är ändå ett fint språk :)

 

Detta inlägg går inte att kommentera!