Nikon D7100 - Framifrån

 

 

Åkte en sväng till min lägenhet för att kolla om håret hade kommit, fatta vad glad jag blev när det låg ett paket i mitt brevinkast ;D *happy girl* det är bara lite ovant än så länge, men det ska nog gå bra, jag gillar det iallafall, mycket, och det är det viktigaste, att jag är nöjd, känner mig som en helt ny människa ;) så hoppas jag att mitt egna hår växer ut fort, ne nu ska jag kurera mig, är jätte förkyld fortfarande, :(

Jag i 5.e månaden, tillsammans med R

 

Jag var 17år då!

 

Det var min pappa som la märke till tecknen på min graviditet faktiskt, vi stod och rökte tillsammans i köket och allt var lungt, tills jag fimpade ciggaretten, jag sprang direkt till toa och spydde, det var inte vilken spya som helst, utan grön slajm, och jag blev rädd, först trodde jag att det var pga ciggaretten, men jag har aldrig reagerat så tidigare, och min pappa blev chockad han okså, han sa: du kanske är gravid? jag svarade: Så är nog inte fallet, men vi åkte ner till ungdomsmottagningen iallafall, pappa väntade utanför medans jag satt inne och pratade med dom, stickan visade positivt, jag började gråta, det var hemskt tyckte jag, det värsta beskedet som jag någonsin har fått, jag blev så rädd, jag kände mig verkligen liten, hur skulle vi kunna försörja det? jag gick i skolan fortfarande, pappa fick komma in och han tog beskedet ganska bra, jag ville göra abort, vi fick tid till det nästa dag, men pappa tyckte att jag skulle följa med hem och tänka igenom det noga, men jag hade redan bestämt mig, jag sa nyheten till R, som verkligen ville att jag skulle behålla barnet, han blev ledsen och arg när jag sa att jag skulle göra abort, men allt var redan bestämt, nästa dag så åkte jag och min pappa vidare till uddevalla sjukhus för abort, när jag kom och fick lägga mig i den där hemska GYN stolen så ändrade jag mitt beslut, jag tänkte: hur kan jag bara ta bort mitt och R`s älskade lilla liv? jag såg det lilla livet på skärmen och tänkte om helt enkelt, min pappa blev arg, arg för att vi hade åkt hela den vägen i onödan, väl på väg hem så tyckte min pappa att jag skulle flytta till R, pappa sa: det är mannens uppgift att ta hand om kvinnan när hon är gravid, man är 2 om att göra barn, jag höll med han, så jag ringde R och berättade den glada nyheten, och han blev såklart nöjd med beslutet, alla i min skola tyckte att jag skulle göra abort, jag har hela livet framför mig sa dom, nu kan jag hålla med dom, jag flyttade iallafall hem till R just då, och där började mitt nya liv, jag hade ingen blogg under denna tiden

 

 Detta inlägg går inte att kommentera!